tisdag, mars 01, 2011

Att få en lillebror

Det måste vara svårt att få ett litet syskon. Tror inte Aston är ett undantag. Han är mycket kär i sin lillebror, sjunger för honom, tröstar honom om han är ledsen, vill hålla i bebisen så ofta han kan, hämtar blöjor och lånar ut sin älskade gröna filt.

Men där vi ser att han är lite extra känslig är när han ska lämna mig hemma och gå iväg med pappa. Då blir han såååå ledsen och ropar "Mamma, min mamma". Men det verkar ändå gå över fort, trots stoooora krokodiltårar. Är nog lite mer test att se om vi gör "allt" han vill än nånting annat. Vi gör ingen affär av det utan berömmer honom och säger att han är duktig, för det är han ju. Det är bara lite svårt med känslorna.

I övrigt är han samma glada rara underbara lilla Aston, som vi älskar såååå mycket. Vi HAR förståelse för att det är lite jobbigt i början, vår älskling. Men snart är detta vardag och normalt för oss alla.

{Bloggar på språng med min iPhone}

4 kommentarer:

Sara Berg sa...

Så var det för Felix också i början men som du säger så går det över och det finns inget som värmer hjärtat så som att se hur mycket Vincent älskar att vara nära sin storebror (även om storebror inte alltid vill vara så nära som Vincent vill). Och som du gäger, det går faktiskt över och det är okej att tycka att det är jobbigt i början!!

Chris_P sa...

Det var nån som gjorde jämförelsen att få ett syskon är ungefär som att mannen kommer hem med en ny fru och säger att nu ska hon bo här. Det ligger kanske nåt i det.

Grattis till nya underverket! Dina pojkar kommer ha otroligt stor glädje av varandra om några år. Men det vet du säkert sen tidigare :o)

fnyz sa...

ja det är ju helt normalt, han är ju van att vara "Bebisen" i familjen och att vara massor med dig så när nån annan ska sitta fast vid dig kan bli jobbigt även om han älskar sin lillebror.

sambons släkting har det värre hennes son vill verkligen itne ha sin lillebror, nu är lillebror 3 månader men storebror har fortfarande inte accepterat honom och de vågar inte lämna honom utan uppsikt med lillebror för de är rädda att ha nska skada honom :-( då får man lite perspektiv på när man själv tyckte det var jobbigt för matilda :-o men tror som du säger att de är jättebra att itne göra sån stor grej av de, inte tjata så mycket om det helt enkelt.

kram på er!

Jozebelle sa...

Det är väl klart att det inte alltid så mysigt man får ju inte ha mamma ifred för den där lille saken ska ju äta och då kan inte mamma göra saker med mej som hon gjorde förut.

Sötnosen Aston!